Brattbacka gård – ekologiskt jordbruk med gamla anor

Lars-Olof och Carin Bratt driver tillsammans med sönerna Per-Anders och Nils-Olof gården, som nu ska få en rejäl skjuts framåt med hjälp av ny teknik. Två nya robotar installeras i den nybyggda ladugården som nu blir en av de allra modernaste i landet.


Nu läggs sista delarna på plats i den nya lagården. Till höger syns de nya robotarna

Det är en investering på drygt 10 miljoner som ska underlätta arbetet och utveckla gården för framtiden. Nu finns här plats för cirka 300 nötkreatur, varav 125 är mjölkkor. När Lars-Olof och Carin tog över gården 1984 fanns här 40-45 kor. Då var korna uppbundna. 2003 byggde de en ny ladugård med s.k. mjölkgrop, där korna var frigående. Nu är det alltså dags för ännu ett steg framåt.

Idag arbetar sex personer heltid, samt ett par deltider, på gården.


Familjen Bratt med  sönerna Per-Anders och Nils-Olof till vänster och Carin och Lars-Olof.

- Eftersom vi, sedan 19 år, driver ett ekologiskt jordbruk så använder vi inga kemikalier eller något konstgödsel. Det vi köper in är kraft- och proteinfoder. I övrigt är vi helt självförsörjda, säger Lars-Olov. Vi använder rundbalar, inte de där långa korvarna, för då kan vi lättare mixa till en bra meny till djuren.


I utestallet

- Alla djuren är av rödbrokig ras. – Min farfar var väldigt intresserad av avel och det har gått i arv till sonsonen Nils-Olof, som har bra koll på djuren och även fått pris för bra avel. Vi tycker att rasen passar oss och vi får bra med mjölk. Vi har ett snitt på 10500kg/ko, vilket är klart över medel.

-Vi föder upp allt själv, även köttdjur, säger Carin. Tjurarna kastreras och när de är 2år går de till slakt.

Hur är då efterfrågan på mjölk idag?

- Det har varit lite trögt, och vi har tappat fart det sista året. Vi skickar ju till Arla och en hel del går till Kina som mjölkpulver. Men vi hoppas att det tar fart snart igen, säger Carin.

Förutom 280 ha åkermark och 20 ha betesmark så har de också 800 ha skog att sköta. De har en liten skördare för vindfällen och mindre avverkningar. Vintrarna brukar vara fyllda av arbete i skogen, förutom i år då all tid lagts på byggnationer. Vid större avverkningar lejer de in skogstjänster.

De är också med i Farmartjänst, vilket innebär att de tar åt sig legokörning åt andra.

Att driva en sådan här stor gård kräver stora investeringar i maskiner. Nils-Olof visar med stolthet upp den nya gödselspridaren, en kostnad på 1,3 miljoner. Den plöjer ner gödslet i jorden istället för att läggas ovanpå. Som lekman tycker vi förstås att det är skönt att lukten minskar men det innebär också att mer näring går ner i jorden.


Den nya gödselspridaren

Gården har gått i arv i 17 generationer. Släktforskare har följt skattelängderna ända ner till 1430-talet. Det skulle vara intressant att höra dessa bönders uppfattning om hur jordbruk sköts idag.

.